För drygt ett år sedan fick vi reda på att Tigers sköldkörtel är överaktiv. Vi har behandlat honom med specialkost och endast det har han fått äta. Det har fungerat bra, men när vi kollade honom för ca 4 månader sedan låg han inom normalvärdet men åt det höga hållet. Men då hade han lyckats få i sig lite av de andras mat några gånger när de kräkt eller när deras mat blev uttappad. Han har nog legat åt det höga hållet hela tiden men ändå så det fungerat. I torsdags var vi åter och tog blodprov på honom, han var lika duktig som vanligt. Både jag och veterinären trodde att provsvaren inte skulle vara så bra. Han har gått ner i vikt och varit lite mer "Stressad" som är ett typiskt tecken på hans sjukdom. Idag ringde veterinären och berättade att det inte fungerar men maten längre, hans värde var alldeles för högt. Så med start ikväll har han börjat tablettbehandlas istället. Idag gick det bra att få i honom medicinen, men inte säkert att det kommer gå lika bra när hans värde ligger bättre och han inte blir lika "hagalen". Men får bara hoppas att det kommer fortsätta gå bra med medicinen. Om det inte fungerar med medicin så är det antingen jod-behandling på ca 10 dagar i Helsingborg eller operation som bara görs på vissa ställen och som inte är helt säkert, för råkar de få med bisköldkörteln blir sjukdomen omvänd och man får medicinera för det istället. Men bara att prata om alternativen fick mig att känna lite panik på att ämna bort honom så länge och med allt vad det innebär. Ångesten som jag hade i julas när Chia var dålig kom tillbaka en kort stund. Får hoppas allt går bra nu och att han blir stabil i sina värden.
Chia blev jättedålig precis innan julen. Hon åt inte och jag fick knapp i henne något alls. Jag försökte allt och trugade med henne i över en vecka. Hon var så dålig att jag inte trodde att hon skulle överleva. Det tog på krafterna, men veterinären trodde att det var det som gjorde att hon klarade sig. Hon är inte den katten som hade mått bra av att bli inlagd på ett djursjukhus, och det sa veterinären också att vi måste ta med i beräkningarna om inte hon hade blivit bättre. Nu blev hon som tur var lite bättre innan nyår, men sen blev hon sämre igen. Hon blev röntgad och de tog blodprov på henne efter nyår, så de uteslöt annat sen trodde de att hon hade gastrit så hon fick börja med kortisontabletter. Det hjälpte och hon blev bra. Men vilken pärs det var för både mig och henne. Det var inte det lättaste att få i henne tabletterna. Men det gick hyfsat och hon blev bättre och bättre så det är det ända som räknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar