Igår var det Kulturkalaset i Hörby. Isa och jag åkte till Inga-Stina o Bonde och gick med dem till kalaset. Isa höll mig i handen och gick med bestämda steg dit hon ville. Några gånger försökte jag vänta in Inga-Stina o Bonde men hon drog mig i handen. När vi kom till nya torg var där ett tält där man kunde prova på cirkus och få ansiktsmålning, Isa sa direkt att hon ville ha en målning. Var kö så gick bort till prova på att gå på lina för hon brukar tycka om att gå balansgång, men inte. Hon skulle ha ansiktsmålning. Först ville hon ha en fjäril lite senare en kyckling och precis innan vi kom fram ändrade hon sig till häst. Efter att ha sett vad där fanns så blev det katt. Hon blev så söt.
Efter ansiktsmålningen gick vi och köpte vars en munk och smaskade (Isa fick en utan socker). Isa var så rädd om sin ansiktsmålning att hon bröt av små bitar och stoppade i munnen så färgen inte skulle försvinna. Vid gamla torg hittade vi en bänk där vi tänkte att Isa kunde stå på rygg-kanten när Linda Bengtzing sjöng så hon kunde se, för ser ju ofta bättre en bit bort. Hade på känn att det skulle vara musik som Isa skulle gilla och rätt hade jag. Märkte att hon ville dansa men gick inte på den smala kanten hon stod på, men gunga i takt gick ju bra. Efter uniefär halva uppträdandet sa Isa att hon ville gå längre fram. Jag gick fram o kollade och där var lediga plättar att stå på. Vi ställde oss en bra bit fram och för att Isa skulle se fick jag ha henne på höften. Hon var nöjd ett tag sen sa hon, längre fram mamma. Så vi traskade fram till kanske femte raden framför scen och hon verkade jättenöjd. Hela hennes ansikte bara sken, var helt underbart att se henne.
När uppträdandet var klart sa hon som pressenterade att det var signering av skivan och autografskrivning bakom scenen. Men det tänkte jag hoppa över, men när vi gick tillbaka där Inga-Stina o Bonde stod så ville hon se skivan. Så gick bort så hon fick se var det var och hur det gick till. När hon såg alla barnen som stod i kö för att få autograf så ville hon också få det. Jag hade inget papper men hittade årskortet till Skånes Djurpark och där fanns ju lite plats att skriva på. Så nästan en timme senare fick hon sin autograf. Hon var så trött men inte det minsta gnällig och trotts att hon inte ser så glad ut på bilden så var hon det. Även idag har hon varit glad för detta. Vi fick en liten papperslapp så på den skrev Linda sin autograf till Aila så hon också har en sen när hon blir lite äldre.
Isa hade på sig sina hörlurar hela kvällen. Både när hon fick sin ansiktsmålning, när vi lyssnade på Linda Bengtzing och när vi stod i kö för autograf. Var tur att det såg ut att börja regna när vi skulle gå till kalaset så Isa fick på sig sin fodrade regnjacka för blev riktigt kalt på kvällen.
Kram
